Så har 2014 börjat. Umeås kulturhuvudstadsår. Med firande och raketer på nyårsnatten.

Vi var i rådhusparken och såg på Umeå kommuns fyrverkeri.

Det är lätt att vara förväntansfull, när man närvarar vid nyåret inför det kommande kulturhuvudstadsåret. Man tänker sig att det ska vara någonting speciellt. Att kommunen anstränger sig lite extra.

Vi fick ett av de sämsta fyrverkerier som är möjligt för det vi betalade.

Minns ni hur det gick för två år sedan? Då lovade man bot och bättring. I natt levererades någonting helt annat.

Visst sköt man upp raketer. Så mycket kan man säga. Raketer för tiotusentals kronor. Med ett erbarmligt resultat.

Det fanns inget tempo. Det fanns ingen timing. Fyrverkeriet kom inte ens igång vid tolvslaget. Starten var så långsam att vi som åskådare knappt märkte att ett fyrverkeri hade satt igång. Slutet var obefintligt. Det fanns ingen som helst uppbyggnad av fyrverkeriets utförande.

Det var det sämsta möjliga sättet att bränna bort kommunens pengar på. Att man sedan fick ett avbrott mitt i uppskjutandet, var bara ett symptom på ett inneboende strukturfel.

Man misslyckades kapitalt med uppskjutningen för två år sedan. Och man misslyckades även i natt.

För att lyckas med en raketuppskjutning krävs engagemang. Man måste planera och beräkna hur lång tid uppskjutning och spridning av olika pjäser tar. Man måste anstränga sig för att kombinera det material man har på ett så tilltalande sätt som möjligt. Man måste leva sig in i hur åskådaren tar till sig fyrverkeriet. Man måste anstränga sig.

Den som har anställts som ansvarig för fyrverkeriet har uppenbarligen inte gjort det. Inte heller de som har anställt hen. I stället för att angripa uppgiften med dedikation, har man gjort någonting annat.

Man har trott att allt blir bra bara man pytsar in tillräckligt med pengar. Vi kan skjuta upp raketer lite hur som helst, bara vi har pytsat in tillräckligt med pengar. Vi kan anställa vem som helst som ansvarig för fyrverkeriet, bara vi pytsar in tillräckligt med pengar.

Det är här jag blir rädd. Att nyårsraketerna var ett järtecken. Att de visade den mentalitet omgärdar självaste kulturhuvudstadsåret. Att vi kan göra saker lite hur som helst, bara vi pytsar in tillräckligt med pengar.

Vi kan förändra stadsbilden hursomhelst, slänga in ett futuristiskt kulturhus med för lite plats för biblioteket, bara vi pytsar inte tillräckligt med pengar. Vi kan slänga in ett hotell på sniskan, mitt i centrum, bara vi pytsar inte tillräckligt med pengar. Vi kan ta bort apberget och bygga en flashig galleria, bara vi pytsar inte tillräckligt med pengar.

Meddelande från verkligheten: Pengar är inte tillräckligt för bra resultat. Pytsar vi in tillräckligt med pengar för att försämra vår omgivande miljö, går vi med raska steg mot en miljömässig och samhällelig konkurs.

Den attityd som har kännetecknat Umeås nyårsfirande leder till att man slösar mycket pengar på dåliga resultat. Vi hade hellre stannat hemma för att med glädje se grannen amatörmässigt skjuta upp sitt fyrverkeri med engagemang. En garanterat billigare och högre kulturell upplevelse.

Det är också ett sådant kulturhuvudstadsår jag vill se. Inte nödvändigtvis ett där man bara pytsar in tillräckligt med pengar. Utan ett kulturhuvudstadsår som kännetecknas av engagemang och initiativ. Ett kulturhuvudstadsår där de som engagerar sig får bidra, i stället för att verksamheten ska dikteras av dem med pengar och makt.

För låter vi endast pengarna styra kulturhuvudstadsåret, kommer det att sluta precis som kulturhuvudstadsårets första fyrverkeri: i antiklimax.