Kategoriarkiv: Reflektion

Av fett blir du mätt

Det började för några månader sedan. Jag hade köpte en bit krav-entrecôte för halva priset strax före bäst-före-datumet. Den hade hunnit gå några dagar över det, så nu var det tid att laga till den. Men jag skulle på något ärende och gav min sambo äran att tillaga den delikata köttbiten.

Jag såg fram emot att få äta några fina möra skivor entrecôte, vändstekta i smör, salt och peppar och eventuellt en potatis till.

När jag kom hem hade hon skurit den i strimlor och lagat köttsoppa på dem. KÖTTSOPPA. I min kulinariska värld är det snudd på helgerån att göra köttsoppa på entrecôte. Det blev den godaste köttsoppa jag någonsin ätit.

Läs mer

Att göra saker för pengar kan leda till mer nytta än att göra det gratis

Häromdagen läste jag So Good They Can’t Ignore You, som handlar om att man inte ska följa sina passioner, utan i stället fokusera på de färdigheter man är behärskar väl och utveckla dem.

Men det är inte det jag ska skriva om.

Jag ska skriva om pengar. I So Good They Can’t Ignore You, använder sig författaren av några livs levande personer för att exemplifiera sin tes. En av dem är Derek Sivers, som använder sig av en personlig regel beträffande pengar.

Derek Sivers fokuserar på det som drar in pengar. Inte för att han är extremt pengadriven, eftersom han gav bort hela vinsten från när han sålde sitt egenstartade företag (18 miljoner dollar) till välgörande ändamål. Derek Sivers ser pengar som ett mått på att han skapar värde för andra.

När människor betalar pengar för någonting, innebär det att man faktiskt skapar ett positivt värde för andra. Det är en markör att det man skapar är värdefullt. Om ingen vill betala för ens kreationer, då innebär det att man inte tillför ett tillräckligt värde.

Själv har jag alltid resonerat i motsatta banor. Tar man betalt för någonting så gör man allt för att suga ut värde av andra, men gör man saker gratis utvecklar man världen.

Mitt tidigare resonemang leder till en motvilja att ta betalt för det man gör. Men att tänka som Sivers leder till ett mer konstruktivt synsätt på värde och utveckling. Är det positivt att tjäna pengar, är det möjligt att fokusera på detta för att kunna vara till så stor hjälp som möjligt för sin omvärld. Man behöver inte leva i fattigdom för att agera i enlighet med sin moral.

Nu är inte det här svart eller vitt. Det är möjligt att tjäna massor med pengar och fortfarande agera oetiskt. Erbjuder man någonting gratis innebär det inte att man per automatik är en dålig människa. Ett vida spritt exempel på hur gratisarbete gynnar alla är open source, som innebär att massor med programmerare utvecklar gratisprogram på sin fritid för det allmännas bästa. Det gör att vi alla ständigt får tillgång till bättre program gratis.

Men genom att fokusera på att tjäna så mycket pengar som möjligt på det du gör, innebär att du maximerar den nytta du erbjuder andra.

Det leder mig vidare till ett resonemang kring den här bloggen. Låt mig jämföra min blogg, torbjornbacke.se med kissies.se. Min är en av Sveriges minst besökta bloggar och Kissies är en av Sveriges mest välbesökta bloggar.

När jag klickar in på Kissies blogg slår det mig hur meningslös och värdefattig den är. Förutom lite bilder på sig själv (där hon visserligen är ganska fotogenisk) skriver hon om vad hon gör och slänger in lite smygreklam i olika inlägg. Jag hittade visserligen ett videoinlägg som handlade om hur man skapar en framgångsrik blogg, men på det stora hela är det mycket fluffluff.

Själv strävar jag alltid efter att skriva inlägg som skapar värde för läsarna, genom att komma med tips på hur man gör saker och rekommendationer av saker jag tycker är bra.

Vänta. Stopp. Läs om vad jag precis har skrivit. Min blogg är precis som Kissies, med några få skillnader. Jag och Kissie skriver om rekommendationer av saker vi anger att vi tycker om. Jag och Kissie ger tips på hur man ska göra olika saker.

Det som skiljer sig är att jag undviker att skriva ”nonsensinlägg”, det vill säga om vad jag äter för någonting, vad jag ska göra och så vidare. Alltså sånt man kan få läsa på facebook då och då. Min blogg är därför inte lika nischad mot en enhetlig målgrupp som Kissies. Min blogg är inte lika snygg som Kissies. Min blogg innehåller inte reklam, som Kissies. Min blogg drar inte in några pengar, som Kissies.

Varför skulle min blogg vara bättre än Kissies?

Jag tycker det helt och hållet för att den handlar om saker som är viktigare för mig, än vad Kissies gör. Det är också min bloggs största problem. Nämligen att allt jag skriver om är saker som jag är intresserad av själv och som jag tror andra är intresserade av. Men när jag inte nischar in inläggen mot en specifik målgrupp, minskar värdet av min blogg för andra.

Om jag nu skulle försöka att tjäna pengar på den här bloggen, skulle jag bli tvungen att nischa den i högre utsträckning för att kunna logga annonsörer. När jag inte behöver locka annonsörer kan jag fortsätta att ha en extremt brett spektrum av ämnen att behandla. Alltså, skulle jag tjäna pengar på bloggen skulle den tillföra mer värde till andra.

Varför ändrar jag inte på detta? Därför att jag har en dröm, Joe. Det är att jag har massor med olika idéer och tankar och jag tror att dessa tankar kan hjälpa andra människor. Så jag vill inte fördöma vissa av dessa tankar bara för att de inte passar in i en strömlinjeformad idé om vad man kan skriva om.

När man läser So Good They Can’t Ignore You, förstår man att detta inte stämmer överens med hur folk tänker. Genom att vara allt i allo, genom att sträva efter tvärvetenskaplig kunskap, anses den som mindre legitim för de allra flesta. Utifrån det perspektivet är min dröm en egotripp utan dess like. Att jag kan förändra världen utan att ta betalt för det.

Använd regler i ditt alkoholdrickande

Viggo Cavling har skrivit en spännande debattartikel på Aftonbladet debatt om alkohol. Texten är ett intressant och läsvärt försvar av alkoholkonsumtion.

Upphovet till artikeln är att Cavling reagerar emot att det har  förekommit en ickenyhet i media om någon som har problem med spriten. Resten av debattartikeln är ett poetiskt försvar för alkoholen. Ett liv utan alkohol är för tråkigt.

Cavlings utfall är intressant eftersom han beskriver sin alkoholkonsumtion i generella ordalag, samtidigt som han beskriver ”[…] några knep för att hålla spritdjäveln i schack”.

Om man tycker att det är viktigt att diagnosticera alkoholister, skulle Cavling mycket väl kunna kategoriseras som alkoholist. Nu vill jag inte moralisera och vara den förste som kastar sten i glashus. Jag är fullt medveten om att det säkert finns de som tycker att även jag har ”problem med spriten”.

Jag försöker att dricka varje dag. Mitt främsta skäl är att det smakar gott och att jag får positiva psykiska effekter av mitt drickande. Bara det faktum att jag försöker dricka varje dag får en och annan att tänka Alkoholist!

Jag har till och med gjort ett test som har visat på att jag har alkoholist, eftersom jag har köat på systemet för att få köpa öl och för att min tolerans har ökat avsevärt. Förut blev jag berusad av en halv flaska öl, medan jag numera måste dricka en hel flaska för att bli berusad. Därför har jag blivit tvungen att sätta upp nya regler för mig själv. Jag får aldrig dricka mer än en flaska öl eller motsvarande alkoholmängd, oavsett tillställning.

Cavlings artikel är uppfriskande på grund av spännvidden mellan hans uppriktiga redovisande av sina alkoholvanor, som på intet sätt är ringa. Samtidigt ger han praktiska tips på vad man kan göra för att undvika för hög alkoholkonsumtion.

Nu håller jag inte fullständigt med Cavling. Det beror på att min viktigaste regel är att jag aldrig får dricka ifall jag känner negativa känslor som ångest, oro eller stress. Om jag skulle självmedicinera sådana tillstånd med alkohol, ökar risken till en för stor alkoholkonsumtion markant. Fungerar det bra skulle jag vilja dricka mer. Ja, och så skapar ju alkohol oro, stress och ångest, så det skulle leda till en självgenererande process.

Men poängen med Cavlings artikel, liksom med detta blogginlägg, är att regler är viktiga för alkoholintag. Enligt anonyma alkoholister finns det bara en enda regel: absolutism. Men det leder också till att de delar upp människor mellan alkoholister och alla andra.

Jag hävdar att alla, givet rätt förutsättningar, är alkoholister. Det enda som skiljer mellan de som klarar sig från att dricka för mycket och de som inte gör det är regler.

Alla jag känner har explicita regler för hur man får dricka alkohol och inte. Vissa regler är, i mitt tycke, mer arbiträra än andra och innehas ofta hos dem som ofta dricker lite mer än andra. Det finns flera som har sett på mig storögt när jag har druckit en alkoholhaltig dryck på exakt samma sätt som jag dricker icke-alkoholhaltiga drycker, med stora djupa klunkar, och sagt att sådär dricker bara alkoholister.

Andra regler har mer med storleken på alkoholintaget att göra. Cavling beskriver till exempel varannan vatten som är en ypperlig metod att dricka hälften så mycket som man annars skulle ha kunnat dricka. Han dricker inte heller på luncher (vilket jag inte skulle vilja avstå ifrån) och har en alkoholfri månad om året. Andra människor har alkoholfria dagar och många väljer att sluta dricka när de känner att deras berusning har nått en tillräckligt hög grad.

Problemet för många som har blivit beroende av alkohol är att de inte har haft adekvata regler för sitt drickande.

När de väl har blivit beroende försöker de att införa sådana regler, men då de aldrig har haft för vana att följa alkoholregler, samtidigt som deras beroende gör att deras vilja att dricka är större än någonsin är det lätt för dem att dricka för mycket.

Ni vet hur drillen går. Det enda som fungerar är absolutism. Och klarar man av att dricka måttligt, då har man egentligen aldrig haft några riktiga alkoholproblem. Ja, man kanske har haft problem, men man har då verkligen inte varit alkoholist.

Mitt tips är, liksom Cavlings, att använda sig av regler i sitt drickande. Varje gång du får negativa konsekvenser att ditt drickande, är det viktigt att du frågar dig själva: Vad kan jag göra för att det inte blir så här igen? Visst kan absolutism vara ett alternativ. Men det finns massor av andra regler du kan ta till dig. Testa att aldrig dricka när du mår dåligt. Testa Cavlings regler. Fråga människor du känner vad de använder för knep för att inte dricka för mycket alkohol. Eller fråga anonymt på något internetforum. Eller googla.

Använd regler i ditt alkoholdrickande

Viggo Cavling har skrivit en spännande debattartikel på Aftonbladet debatt om alkohol. Texten är ett intressant och läsvärt försvar av alkoholkonsumtion.

Upphovet till artikeln är att Cavling reagerar emot att det har  förekommit en ickenyhet i media om någon som har problem med spriten. Resten av debattartikeln är ett poetiskt försvar för alkoholen. Ett liv utan alkohol är för tråkigt.

Cavlings utfall är intressant eftersom han beskriver sin alkoholkonsumtion i generella ordalag, samtidigt som han beskriver ”[…] några knep för att hålla spritdjäveln i schack”.

Om man tycker att det är viktigt att diagnosticera alkoholister, skulle Cavling mycket väl kunna kategoriseras som alkoholist. Nu vill jag inte moralisera och vara den förste som kastar sten i glashus. Jag är fullt medveten om att det säkert finns de som tycker att även jag har ”problem med spriten”.

Jag försöker att dricka varje dag. Mitt främsta skäl är att det smakar gott och att jag får positiva psykiska effekter av mitt drickande. Bara det faktum att jag försöker dricka varje dag får en och annan att tänka Alkoholist!

Jag har till och med gjort ett test som har visat på att jag har alkoholist, eftersom jag har köat på systemet för att få köpa öl och för att min tolerans har ökat avsevärt. Förut blev jag berusad av en halv flaska öl, medan jag numera måste dricka en hel flaska för att bli berusad. Därför har jag blivit tvungen att sätta upp nya regler för mig själv. Jag får aldrig dricka mer än en flaska öl eller motsvarande alkoholmängd, oavsett tillställning.

Cavlings artikel är uppfriskande på grund av spännvidden mellan hans uppriktiga redovisande av sina alkoholvanor, som på intet sätt är ringa. Samtidigt ger han praktiska tips på vad man kan göra för att undvika för hög alkoholkonsumtion.

Nu håller jag inte fullständigt med Cavling. Det beror på att min viktigaste regel är att jag aldrig får dricka ifall jag känner negativa känslor som ångest, oro eller stress. Om jag skulle självmedicinera sådana tillstånd med alkohol, ökar risken till en för stor alkoholkonsumtion markant. Fungerar det bra skulle jag vilja dricka mer. Ja, och så skapar ju alkohol oro, stress och ångest, så det skulle leda till en självgenererande process.

Men poängen med Cavlings artikel, liksom med detta blogginlägg, är att regler är viktiga för alkoholintag. Enligt anonyma alkoholister finns det bara en enda regel: absolutism. Men det leder också till att de delar upp människor mellan alkoholister och alla andra.

Jag hävdar att alla, givet rätt förutsättningar, är alkoholister. Det enda som skiljer mellan de som klarar sig från att dricka för mycket och de som inte gör det är regler.

Alla jag känner har explicita regler för hur man får dricka alkohol och inte. Vissa regler är, i mitt tycke, mer arbiträra än andra och innehas ofta hos dem som ofta dricker lite mer än andra. Det finns flera som har sett på mig storögt när jag har druckit en alkoholhaltig dryck på exakt samma sätt som jag dricker icke-alkoholhaltiga drycker, med stora djupa klunkar, och sagt att sådär dricker bara alkoholister.

Andra regler har mer med storleken på alkoholintaget att göra. Cavling beskriver till exempel varannan vatten som är en ypperlig metod att dricka hälften så mycket som man annars skulle ha kunnat dricka. Han dricker inte heller på luncher (vilket jag inte skulle vilja avstå ifrån) och har en alkoholfri månad om året. Andra människor har alkoholfria dagar och många väljer att sluta dricka när de känner att deras berusning har nått en tillräckligt hög grad.

Problemet för många som har blivit beroende av alkohol är att de inte har haft adekvata regler för sitt drickande.

När de väl har blivit beroende försöker de att införa sådana regler, men då de aldrig har haft för vana att följa alkoholregler, samtidigt som deras beroende gör att deras vilja att dricka är större än någonsin är det lätt för dem att dricka för mycket.

Ni vet hur drillen går. Det enda som fungerar är absolutism. Och klarar man av att dricka måttligt, då har man egentligen aldrig haft några riktiga alkoholproblem. Ja, man kanske har haft problem, men man har då verkligen inte varit alkoholist.

Mitt tips är, liksom Cavlings, att använda sig av regler i sitt drickande. Varje gång du får negativa konsekvenser att ditt drickande, är det viktigt att du frågar dig själva: Vad kan jag göra för att det inte blir så här igen? Visst kan absolutism vara ett alternativ. Men det finns massor av andra regler du kan ta till dig. Testa att aldrig dricka när du mår dåligt. Testa Cavlings regler. Fråga människor du känner vad de använder för knep för att inte dricka för mycket alkohol. Eller fråga anonymt på något internetforum. Eller googla.

Öppna förhållanden eller polyamori?

Polyamori är ett begrepp som har dykt upp från och till i media de senaste åren. Det handlar om att ha eller att vilja ha flera kärleksrelationer, det vill säga öppna förhållanden.

Många gånger framförs åsikten att polyamori är en nymodighet, någonting som har dykt upp de senaste åren efter tusentals av år av monogami. Tillåt mig att tveka.

För det första, monogami är inte så monogamt som många vill framhålla. Tar ett monogamt förhållande slut, så är de allra flesta öppna för att påbörja ett nytt förhållande. Många är otrogna i sin ”monogama” förhållanden. Upp till varannan person uppger att de någon gång har varit otrogna. Att de flesta människor har sexuella och kärleksfulla relationer med endast en person är alltså mest en myt.

Men trots allt. Många anser att så kallad seriell monogami fortfarande är monogami eftersom man bara har ett förhållande åt gången. Det händer ju aldrig att förhållanden tar slut, nya förhållanden bildas och tar slut, och det gamla förhållandet påbörjas igen.

Men även om vi bortser från alla undantag, är polyamori allt annat än en nymodighet. Människor har i alla tider haft öppna förhållanden.

Faktum är att begreppet öppet förhållande har funnits under hela min levnad, och jag är säker på att det fanns långt innan jag föddes. Människor har levat i öppna förhållanden i år efter år. Man har bara inte kallat det för polyamori.

Det öppna förhållandet är en realitet. Finns det någon som på allvar hävdar att de aldrig har hört talat om begreppet öppet förhållande? Att de aldrig har diskuterat det? Långt före polyamori kom in i var mans vokabulär, har i det närmaste varje par diskuterat öppenheten av deras förhållande. Vad innebär det att vi är tillsammans? Tycker du att det är ok att man pussar någon annan, att man kramar någon annan, att man ligger i samma säng som någon annan? Var går våra gränser?

Öppna förhållanden är ingenting konstigt, utan någonting som alla som blir tillsammans behöver förhålla sig till.

Men trots allt har polyamori tillfört någonting till debatten. Det har börjat handla om en identitet.

I stället för att det handlar om huruvida man vill eller inte vill ha öppna förhållanden, har fokus förts över till att definiera vad folk är. Somliga är monoamorösa och somliga är polyamorösa. Vi får läsa snyfthistorier om hur somliga undrade om det var någonting fel på dem, eftersom de ville ha öppna förhållanden. Så kommer de i kontakt med begreppet polyamorös och då blir genast allt bättre. Först då kan de tillåta sig själva att ha öppna förhållanden.

Men det handlar också om makt. Tydligen så misskrediteras personer med öppna förhållanden. Läser man Opening Up av Taormina, förstår man att personer i öppna förhållanden kan bli av med både jobb och vårdnaden om sina barn. Genom att definiera en identitet, i stället för att se polyamori som en preferens, finns det en möjlighet för människor som vill leva i öppna förhållanden att få samma rättigheter som människor som vill leva i monogama förhållanden.

Personligen kan jag tycka att det är tråkigt. Det fäster återigen uppfattningen om att människor måste använda sig av etiketter för att tillåta sig att göra olika saker. Jag kan bara tycka om fågelskådning om jag är en fågelskådare. Jag kan bara spela ett instrument om jag är musikalisk. Jag kan bara ha öppna förhållanden om jag är polyamorisk.

Så då tillkommer en ny dimension. Människor börjar tänka: Jag tycker att öppna förhållanden skulle kunna vara intressanta, men är jag verkligen polyamorisk? Jag tycker att monogama förhållanden skulle kunna vara intressanta, men är jag verkligen monogam? Och så vidare.

Jag skulle verkligen vilja ha ett samhälle där man inte behöver kalla sig för det ena eller det andra, för att få fördelar eller för att undvika nackdelar. Men samtidigt vet jag att det mest troligt inte kommer att inträffa och om det någonsin gör det, så ligger det långt borta. Det handlar om hundratals eller tusentals år.

Disclaimer. Jag tycker att det är ok om du vill ha öppna eller slutna förhållanden. Jag tycker att det är ok om du vill vara polyamorös eller monoamorös.