Kategoriarkiv: Rekommendation

Av fett blir du mätt

Det började för några månader sedan. Jag hade köpte en bit krav-entrecôte för halva priset strax före bäst-före-datumet. Den hade hunnit gå några dagar över det, så nu var det tid att laga till den. Men jag skulle på något ärende och gav min sambo äran att tillaga den delikata köttbiten.

Jag såg fram emot att få äta några fina möra skivor entrecôte, vändstekta i smör, salt och peppar och eventuellt en potatis till.

När jag kom hem hade hon skurit den i strimlor och lagat köttsoppa på dem. KÖTTSOPPA. I min kulinariska värld är det snudd på helgerån att göra köttsoppa på entrecôte. Det blev den godaste köttsoppa jag någonsin ätit.

Läs mer

Kan man springa med en bruten tå?

När jag var ute och sprang för någon vecka sedan, slog jag i vänster långtå mot en sten och bröt den. Jag kollade upp vad jag skulle göra och hittade diverse matnyttig information på internet.

1177.se stod det att man inte behöver uppsöka läkarvård, eftersom ingenting görs åt brutna tår på vårdcentralerna. Toppen! Vidare stod det att det inte gör någonting om man belastar tån, så man kunde gå som vanligt. Däremot stod det ingenting om att springa.

Så jag undersökte saken vidare.

I ett inlägg på en engelskspråkig löparblogg kunde man läsa om en löpares erfarenheter av att springa med en bruten tå. Han hade sprungit en halvmara två dagar efter skadan, vilket hade förvärrat hans tillstånd. Tån läkte aldrig ihop ordentligt och han fick operera den. Numera har han alltid ont när han springer och överväger en ny operation.

Hans rekommendation var sex veckors vila när man har brutit tån.

Givetvis ska du alltid konferera med din läkare huruvida det är ok eller inte att du springer med en bruten tå.

Låt mig berätta vad jag gjorde.

Omedelbart efter att jag hade brutit tån var jag inte riktigt säker på att den var bruten. Jag hade hört ett ljudligt knak när jag hade stött tån i en sten som stack upp ur marken. Men full med endorfiner som man är när man är ute och springer kändes det inte så mycket.

Så jag sprang hem.

Jag var längst bort på en dryg milrunda, så jag sprang väl ungefär sex kilometer innan jag kom hem. Sedan sprang jag till simhallen och simmade en kilometer. Men när jag skulle sätta på mig mina tåskor, hade tån svullnat upp och blivit blå. Det blev en hel del pillrande och trixande innan jag fick på mig skorna, men till sist kunde jag lätt haltande gå hem.

Dagen efter tåbrottet hade jag börjat få ganska ont i tån. När jag gick eller tryckte på tån ömmade det rejält så jag bestämde mig för att vila.

Efter ungefär två veckors tid kände jag inte längre någon smärta när jag tryckte på tån, så jag gav mig iväg på en löprunda. Den var mindre än en mil, men trots det kände jag hur tån smärtade efter min löptur.

Jag hade helt enkelt sprungit innan tån var helt läkt. Men det hade inte lett till några allvarliga följder, eftersom smärtan försvann efter ungefär ett dygn.

Mina erfarenheter har lett till följande tips för alla som har brutit tån och som funderar på ifall de kan ge sig ut och springa:

Bryter man tån, ska man undvika att springa så länge man känner någon form av smärta i tån vid belastning, det vill säga när man går eller trycker på tån. Men även fast man inte känner någon smärta, är tån inte helt återställd. Därför ska man ta det försiktigt och endast springa kortare sträckor i början, även om man är smärtfri. Känn efter hur det känns. Är allting bra kan man springa längre sträckor.

Slottskällans Kloster

Häromdagen drack jag en flaska Slottskällans Kloster. Det är en quadrupel, det vill säga att ölen jäses i fyra omgångar, varav den sista jäsningen sker i den förslutna flaskan. Det är någonting den har gemensamt med högklassiga öl som Trappistes Rochefort 10 och St. Bernardus Apt 12.

Men Slottskällans Kloster smakar bättre än både Rochefort och St. Bernardus, samtidigt som den är bryggd på ekologiska råvaror. För Slottskällan Kloster är smakrik och stark liksom de Rochefort och St. Bernardus, samtidigt som den saknar deras söta underton. Den är en upplevelse att dricka.

Jag vill inte förta Rochefort och St. Bernardus rykte, då båda är fantastiskt goda öl. Rochefort har jag länge ansett varit den godaste öl jag någonsin har druckit. Ända tills nu.

Så om du är ute efter ett alternativ till belgiska klosteröl som Rochefort, rekommenderar jag Slottskällans Kloster. Numera har systembolaget ändrat tillgängligheten för denna eminenta öl, så att man är tvungen att åka till Uppsala för att kunna köpa den överhuvudtaget. Men det är den värd.

Från början var det meningen att inlägget skulle sluta här, som ett första inlägg i ett nytt dialektiskt förhållningssätt till bloggskrivande. Men det passade egentligen inte, så jag bestämde mig för att omvandla den till en annonstext. Det krävde stor ansträngning men till slut lyckades jag skriva följande copy:

Slottskällans Kloster är en öl vi är stolta över. För att uppnå dess styrka och komplexa smak jäser vi ölen fyra gånger, varav den sista direkt i flaskan. Allt för att du ska få en fulländad upplevelse varje gång du njuter av den.

Slottskällans Kloster är till för dig som uppskattar god öl. När vi bryggde Slottskällans Kloster för första gången var vi inspirerade av belgiska klosteröl, den mest förnämsta förebild vi kunde tänka oss. Och vi fann inspiration på flaska.

Låt dig inspireras av Slottskällans Kloster. Låt dina smaklökar ta dig med på en himmelsk upptäcktsfärd och låt dem ta dig ner till jorden igen. Låt Slottskällans Klosters smakrikedom få dig att uppleva en traditionsfylld ölsort i ny upplaga.

Aquasocks

Jag rekommenderar aquasocks. För vinterlöpning. Aquasocks är de bästa skorna du kan använda på vintern.

Aquasocks är badskor i neopren. De tillverkades från början för att användas vid bad, för att minska risken att skära upp fötterna på vassa saker i vattnet. Men de senaste åren har fler upptäckt att aquasocks är ett prisvärt och bra alternativ för minimalistisk löpning. Jag är en av dem.

Som alla minimalistiska skor har aquasocks ingen höjdskillnad mellan häl och tå. Det underlättar avsevärt för att få fram ett naturligt löpsteg. Vaderna får arbeta i stället för benhinnorna.

Varje aquasock väger ca 230 gram (storlek 43). Det är mindre än den genomsnittliga löpskon, fast mer än de allra lättaste lättviktsskorna. Om man tycker att det är för mycket, går det alldeles utmärkt att slita loss innersulan för att minska på vikten.

Aquasocks är så mjuka att de går att rulla ihop. Mjukheten gör att man får en nära upplevelse av underlaget när man springer. I det hänseendet ligger skorna i det absoluta toppskiktet för löparskor. När man springer med aquasocks tränar man upp musklerna i fötterna på bästa möjliga sätt.

Mjukheten är dock inte alltigenom positivt. Den gör också så att varje ojämnhet i underlaget känns. Är ojämnheten stor, som gruskorn på asfalt, känns det väldigt mycket.

Aquasocks kostar 150 kronor i dag. Det är ett synnerligen prisvärt alternativ, med tanke på att löparskor annars kan kosta uppemot tio gånger så mycket.

Tyvärr har dock aquasocks en överhängande negativ aspekt. De slits väldigt snabbt. Använder du aquasocks för barmarkslöpning håller de ca 20-30 mil. Springer du i terräng med aquasocksen, kommer du dessutom att få hål i sidorna dessförinnan. Genom hålen kommer det att komma in småstenar och barr som gör löpningen otrevlig.

Men vid vinterlöpning är aquasocksen fantastiska. Skorna har ett föredömligt fäste på packad snö och is. Dessutom är aquasocks varma, och när det är riktigt kallt får man plats med ett par extra sockar. Utöver allt detta, slits skorna mycket mindre vid löpning vintertid, än vid barmarkslöpning.

Därför rekommenderar jag aquasocks som de bästa minimalistiska skorna för vinterlöpning. De är billiga, lätta, mjuka, varma och har bra fäste.

PS. Om du beställer Rucanor, ta en storlek mindre än du brukar.

Lunchbuffé i Umeå – Eurasia

Häromdagen åt jag på Eurasia som jag tidigare har gett ett positivt omdöme som en bra asiatisk restaurang i Umeå. Detta gäller tyvärr inte längre.

Sedan sist hade man tydligen gjort ett ägarbyte, vilket märktes på utbudet i deras lunchbuffé. Buffén hade bytt plats i lokalen, pizzan serverades i ett roterande värmeskåp och de erbjöd numera också sushi.

Jag är ett fan av sushibuffé, eftersom det annars brukar vara svindyrt att äta tjugo-trettio bitar, som är en normal bufféportion. Men jag blev tyvärr besviken på Eurasias sushi. De bevisade att det går att göra undermålig sushi. Den var för hårt rullad och deras maki var för stora. Soyaskålarna var inte anpassade för sushi, de var alldeles för smala och djupa. Wasabin var av en sekundär (eller tertiär) karaktär.

Pizzorna var inte upplyftande, med lite fyllning. De var inte dåliga, de var medelmåttiga.

Värre var det med Eurasias klassiska kinamat. Den var allt annat än inbjudande. Jag vet inte vad de hade gjort, för jag har aldrig trott att man kan misslyckas med kinamat. Men det kändes bara billigt och smaklöst. Till och med den friterade maten smakade inte lika gott som den borde.

Alltså kan jag inte längre rekommendera Eurasia lunchbuffé. Inte alls. Och det tycker jag är synd, eftersom deras kinamat var riktigt bra förut.