Kategoriarkiv: Tips

Att göra saker för pengar kan leda till mer nytta än att göra det gratis

Häromdagen läste jag So Good They Can’t Ignore You, som handlar om att man inte ska följa sina passioner, utan i stället fokusera på de färdigheter man är behärskar väl och utveckla dem.

Men det är inte det jag ska skriva om.

Jag ska skriva om pengar. I So Good They Can’t Ignore You, använder sig författaren av några livs levande personer för att exemplifiera sin tes. En av dem är Derek Sivers, som använder sig av en personlig regel beträffande pengar.

Derek Sivers fokuserar på det som drar in pengar. Inte för att han är extremt pengadriven, eftersom han gav bort hela vinsten från när han sålde sitt egenstartade företag (18 miljoner dollar) till välgörande ändamål. Derek Sivers ser pengar som ett mått på att han skapar värde för andra.

När människor betalar pengar för någonting, innebär det att man faktiskt skapar ett positivt värde för andra. Det är en markör att det man skapar är värdefullt. Om ingen vill betala för ens kreationer, då innebär det att man inte tillför ett tillräckligt värde.

Själv har jag alltid resonerat i motsatta banor. Tar man betalt för någonting så gör man allt för att suga ut värde av andra, men gör man saker gratis utvecklar man världen.

Mitt tidigare resonemang leder till en motvilja att ta betalt för det man gör. Men att tänka som Sivers leder till ett mer konstruktivt synsätt på värde och utveckling. Är det positivt att tjäna pengar, är det möjligt att fokusera på detta för att kunna vara till så stor hjälp som möjligt för sin omvärld. Man behöver inte leva i fattigdom för att agera i enlighet med sin moral.

Nu är inte det här svart eller vitt. Det är möjligt att tjäna massor med pengar och fortfarande agera oetiskt. Erbjuder man någonting gratis innebär det inte att man per automatik är en dålig människa. Ett vida spritt exempel på hur gratisarbete gynnar alla är open source, som innebär att massor med programmerare utvecklar gratisprogram på sin fritid för det allmännas bästa. Det gör att vi alla ständigt får tillgång till bättre program gratis.

Men genom att fokusera på att tjäna så mycket pengar som möjligt på det du gör, innebär att du maximerar den nytta du erbjuder andra.

Det leder mig vidare till ett resonemang kring den här bloggen. Låt mig jämföra min blogg, torbjornbacke.se med kissies.se. Min är en av Sveriges minst besökta bloggar och Kissies är en av Sveriges mest välbesökta bloggar.

När jag klickar in på Kissies blogg slår det mig hur meningslös och värdefattig den är. Förutom lite bilder på sig själv (där hon visserligen är ganska fotogenisk) skriver hon om vad hon gör och slänger in lite smygreklam i olika inlägg. Jag hittade visserligen ett videoinlägg som handlade om hur man skapar en framgångsrik blogg, men på det stora hela är det mycket fluffluff.

Själv strävar jag alltid efter att skriva inlägg som skapar värde för läsarna, genom att komma med tips på hur man gör saker och rekommendationer av saker jag tycker är bra.

Vänta. Stopp. Läs om vad jag precis har skrivit. Min blogg är precis som Kissies, med några få skillnader. Jag och Kissie skriver om rekommendationer av saker vi anger att vi tycker om. Jag och Kissie ger tips på hur man ska göra olika saker.

Det som skiljer sig är att jag undviker att skriva ”nonsensinlägg”, det vill säga om vad jag äter för någonting, vad jag ska göra och så vidare. Alltså sånt man kan få läsa på facebook då och då. Min blogg är därför inte lika nischad mot en enhetlig målgrupp som Kissies. Min blogg är inte lika snygg som Kissies. Min blogg innehåller inte reklam, som Kissies. Min blogg drar inte in några pengar, som Kissies.

Varför skulle min blogg vara bättre än Kissies?

Jag tycker det helt och hållet för att den handlar om saker som är viktigare för mig, än vad Kissies gör. Det är också min bloggs största problem. Nämligen att allt jag skriver om är saker som jag är intresserad av själv och som jag tror andra är intresserade av. Men när jag inte nischar in inläggen mot en specifik målgrupp, minskar värdet av min blogg för andra.

Om jag nu skulle försöka att tjäna pengar på den här bloggen, skulle jag bli tvungen att nischa den i högre utsträckning för att kunna logga annonsörer. När jag inte behöver locka annonsörer kan jag fortsätta att ha en extremt brett spektrum av ämnen att behandla. Alltså, skulle jag tjäna pengar på bloggen skulle den tillföra mer värde till andra.

Varför ändrar jag inte på detta? Därför att jag har en dröm, Joe. Det är att jag har massor med olika idéer och tankar och jag tror att dessa tankar kan hjälpa andra människor. Så jag vill inte fördöma vissa av dessa tankar bara för att de inte passar in i en strömlinjeformad idé om vad man kan skriva om.

När man läser So Good They Can’t Ignore You, förstår man att detta inte stämmer överens med hur folk tänker. Genom att vara allt i allo, genom att sträva efter tvärvetenskaplig kunskap, anses den som mindre legitim för de allra flesta. Utifrån det perspektivet är min dröm en egotripp utan dess like. Att jag kan förändra världen utan att ta betalt för det.

Upprepade omläsningar av böcker

Jag läser ganska mycket. För det mesta läser jag nya böcker, men ibland läser jag om böcker. Då och då använder jag mig av en metod av upprepad läsning som jag tänker tipsa om. Den går till på följande sätt:

Jag läser samma bok om och om igen. Jag läser boken en gång om dagen tills jag känner mig nöjd.

Jag gör det här när jag har läst en bok som har ett budskap jag anser är viktigt för mig, men att jag samtidigt har svårt att införliva det i mitt dagliga liv. Det är nödvändigt att göra så speciellt när en bok går mot min egen förförståelse av fenomen.

Genom upprepade läsningar påverkas jag mer och mer mot bokens budskap. Vid den första läsningen förstår jag vad boken vill förmedla. Men när jag läser boken upprepade gånger påverkas jag omedvetet, så att sannolikheten ökar att jag använder mig av kunskapen i mitt dagliga liv.

Den första boken jag läste om upprepade gånger var The Big Book of Small Stuff. Den handlar om att man ska ta det lugnt och inte reta sig på småsaker. Boken består av 100 tips för att man ska uppnå detta, någonting jag behövde lära mig då. Så jag läste om boken tills jag fick ett mer avslappnat förhållningssätt till livet.

Det händer att jag läser om The Big Book of Small Stuff ibland och numera räcker det att jag ögnar igenom rubrikerna för att omedelbart slappna av.

Det är också en viktig del av upprepade omläsningar. För varje omläsning går det snabbare att läsa boken. Man lär sig vilka delar man absolut inte behöver läsa och det räcker oftast med att läsa korta bitar av resten för att påminnas om hela innehållet.

Jag rekommenderar upprepade omläsningar av böcker som du vill ska påverka ditt liv. Det är vad som kommer att hända dig en liten bit i taget för varje omläsning.

Fördelar och nackdelar med minimalistisk löpning

Jag har sprungit minimalistiskt i några år nu, och jag har upptäckt fördelar och nackdelar med minimalistisk löpning. Som ni säkert förstår jag övervägande positiv till minimalistisk löpning, men jag blundar inte för de problem som finns.

Det händer att folk frågar mig varför man egentligen ska springa minimalistiskt. Jag brukar försöka svara dem så gott jag kan, men jag upplever att jag aldrig lyckas få med allt i mina förklaringar. Därför bestämde jag mig för att skriva det här inlägget som radar upp alla fördelar och nackdelar med minimalistisk löpning.

Fördelar

Aldrig ryggskott

Den huvudsakliga anledningen till varför jag började använda skor utan klack, var för att få en naturligare hållning vid löpning. När jag sprang med klack kunde det leda till förlamande ryggskott emellanåt, på grund av att klacken justerade bäckenet några grader i en ofördelaktig vinkel. Det har aldrig hänt sedan jag gick över till att springa minimalistiskt.

Aldrig ont i benhinnorna

Jag hade sprungit länge i klackskor innan jag gick över till minimalistisk löpning, så därför hade jag tränat upp benhinnemusklerna för länge sedan. Men jag hör det från så gott som alla som börjar springa i klackskor, de får mördande träningsvärk i benhinnorna. Anledningen är att klackskolöpning med markant hälisättning tvingar benhinnorna att bromsa foten i varje steg, någonting de inte är konstruerade för. Därför rekommenderar jag minimalistisk löpning till alla som har problem med sina benhinnor.

Aldrig blå tånaglar

När jag började springa minimalistiskt försvann mina blå tånaglar helt och hållet. Förut hade löpning alltid inneburit blå tånaglar för mig. Det var ett faktum: jag springer = jag får blå tånaglar. Men med minimalistisk löpning försvann de fullständigt. Anledningen är att klackskolöpning ”trycker fram” foten i skon, det vill säga att den glider ner lite i varje löpsteg så att tårna slår i framkanten av skon och de upprepade stötarna ger blåtår. Detta går stick i stäv med vad folk tror, nämligen att det är oundvikligt med blåtår när man springer minimalistiskt (för att man slår tårna i terrängen).

Aldrig stukningar

Med minimalistisk löpning stukar jag inte längre fötterna. Det hade jag aldrig trott var möjligt innan dess. Jag har nämligen alltid stukat fötterna när jag har sprungit. Jag skämtar inte. I klackskor stukade jag fötterna varje gång jag var ute och sprang. Ibland flera gånger per löppass. Det har lett till att ligamenten i fötterna har blivit permanent uttöjda. Jag hade accepterat faktumet att jag alltid stukar fötterna när jag springer. Men sedan jag har börjat med minimalistisk löpning har jag inte stukat fötterna en endaste gång. Och jag har sprungit minimalistiskt i flera år nu. Anledningen är att klackskor har en kant på utsidan av foten som ”knäcker” foten när man rullar över den. Med tunna sulor finns ingen kant som orsakar stukningar.

Billiga skor

Klackskor kan kosta upp över tusenlappen och enligt tillverkarna kan de endast användas i två år innan den dämpande funktionen har försvunnit. Med enkel matematik kan man därför räkna ut att klackskolöpning kostar mycket pengar. Så behöver det inte vara med minimalistisk löpning, även om det givetvis också finns dyra minimalistiska skor. För när man springer minimalistiskt kan man springa i det närmaste vilka tunna skor som helst som saknar klack. Jag springer till exempel i aquasocks. De kostar 150 kronor paret. Skorna jag använder just nu köpte jag för en krona på tradera. När de har slitits ut kan jag övergå till ett par sneakers jag köpte för 50 kronor på rea. Men det billigaste är ändå att springa barfota: 0 kronor.

Allsidig och naturlig träning

Med minimalistisk löpning tränar man inte bara upp styrkan i benen, utan även i fötterna. Hålfoten stärks naturligt. Man blir starkare i fötterna och det påverkar hela kroppen. Vaderna får arbeta i stället för benhinnorna, och det är någonting vaderna är gjorda för.

Närkontakt med underlaget

Att springa minimalistiskt innebär att vara i närkontakt med underlaget. I stället för att löpning blir ett arbetspass man ska pressa sig igenom, blir löpning andaktsfullt. Det blir roligare. Det blir till en upplevelse. Jag som löpare förenas med naturen på ett annat sätt än med tjocka klackskor som är en barriär för närkontakten. Trots att de andra aspekterna är viktiga är just denna känsla av löpning och kontakt med omvärlden den största anledningen till varför jag älskar minimalistisk löpning.

Nackdelarna

Grus är en plåga

Att springa på grus i minimalistiska skor känns. Och fastän man ökar framfotsinsättningen på ojämna underlag trampar man ändå då och då på större stenar ibland, och det gör riktigt ont. Jag har aldrig skadat mig vid feltramp så fötterna verkar vara gjorda för att klara det. Men just i ögonblicket man trampar på en hård sten och några steg därefter smärtar det.

Långsammare löpning på ojämna underlag

Eftersom fötterna är mindre skyddade vid minimalistisk löpning är det väldigt svårt att hålla samma hastighet på ojämna underlag (dvs grus) jämfört med klackskor. På bana och asfalt kan man springa minst lika snabbt minimalistiskt. Men väldigt många lopp har partier på grusväg (eller grus på asfalten). Så ifall det är viktigt att pressa sekunderna i lopp på grus, rekommenderar jag inte minimalistiska skor.

Ont i knäna

Många prövar på minimalistisk löpning för att de har ont i knäna och blir hjälpta av det. För mig har det varit tvärtom. Jag hade aldrig haft ont i knäna vid löpning innan jag började springa minimalistiskt. Men sedan jag började har jag känt av knäna då och då. Dock har det aldrig gjort så ont att jag har varit tvungen att bryta mina löppass, utan det har räckt med att justera löpsteget. Jag landar nämligen ganska mycket på hälarna även när jag springer i minimalistiska skor och därför blir det tuffare för knäna än i dämpade skor.

Skaderisk

Min övergång till minimalistisk löpning var fullkomligt skadefri, och det berodde på två saker. Dels hade jag gått minimalistiskt och barfota i åratal innan jag började springa minimalistiskt. Sedan lyssnar jag alltid på kroppen. Känner jag att jag har ont, springer jag inte. Så fastän jag trappade upp snabbare än rekommendationerna hade jag inga som helst problem med övergången. Nu vet jag att det inte alltid är så. Det finns flera som har skadat sig när de började springa minimalistiskt. För att undvika det, rekommenderar jag en långsam övergång och att undvika att springa om det gör ont.

Ont i vaderna

Jag tycker egentligen inte att det är någon nackdel, men när man övergår till att börja springa minimalistiskt kommer man att få ont i vaderna. Dom är dock gjorda för det, så vilar man bara upp sig tillräckligt blir de starkare och starkare. Efter ett tag får man inte längre ont i vaderna.

Sammanfattning

Minimalistisk löpning är naturligare för kroppen. Det är viktigt att ta det lugnt i övergången från klackskor, men bortsett från det är den naturligare minimalistiska löpningen bättre för kroppen. Jag har själv sluppit stukningar, blånaglar och ryggont. Andra har fått mindre ont i knäna. Dessutom får man en närmare löpkänsla, som kroppen tycker bättre om. Därför rekommenderar jag minimalistisk löpning till dig som springer för att det är skönt eller för att må bra. Däremot, om du strävar efter att springa så snabbt som möjligt, och du inte springer på bana, då rekommenderar jag klackskor i stället.