På Aftonbladet debatt har Bosse Löthén och ”Martin” skrivit personliga berättelser om hur de har blivit nekade socialbidrag av socialtjänsten, fastän de har saknat inkomst.

I båda fallen har socialtjänsten åberopat en praxis som har börjat tillämpas de senaste åren vid bedömning av ekonomiskt bistånd. Lån räknas som inkomst, vilket gör att människor som har skuldsatt sig innan de har kontaktat socialtjänsten nekas bidrag.

Att använda en sådan praxis är fullständigt befängt. Skulle man använda samma praxis i en sedvanlig ekonomisk redovisning, skulle det vara grund för åtal. Tänk dig själv att du köper aktier i ett företag som har visat kontinuerliga höga vinster de senaste åren, och så är det bara lånade pengar.

Om det nu är rimligt att bedöma lån som inkomst, måste man rimligtvis också bedöma återbetalning av lån som bortfall av inkomst. Därför bör socialtjänstens ekonomiska bistånd öka i motsvarande omfattning för alla som betalar av sina skulder medan de får sitt bistånd. Och givetvis borde detsamma gälla för sparande. Lägger man undan 1000 kronor en månad, är det ett inkomstbortfall och då ska socialbidraget ökas med motsvarande nästa månad.

Givetvis skulle ingen socialtjänst godkänna ovanstående. Vilket visar på att det i dag finns ett inneboende hyckleri i systemet. Och då håller jag fullständigt med Bosse Löthén om att det är bättre att lägga ner verksamheten.

Eftersom socialtjänsten har slutat att betala ut pengar till människor som behöver ekonomiskt stöd, behöver vi inte längre socialtjänsten. Avveckla den.

Ersätt istället socialbidraget med basinkomst. Ge alla svenska medborgare som bor i Sverige och som har klarat av grundskolan 5000 kronor i månaden. Det spelar inte någon roll hur bra eller illa ställt de har det, de ska få pengar till att överleva om de bara har sett till att skaffa sig den kunskapsnivå vi kräver i samhället.

Har vi väl ersatt socialbidraget med basinkomst, behöver vi inte längre a-kassa eller studiemedel eller pension eller något annat bidragssystem som kräver administration och ökade utgifter.

Människor skulle slippa bli granskade och stigmatiserade och utelämnade till orimliga beslut, beroende på hur de politiska vindarna blåser för tillfället. Människor skulle slippa att lägga ner energi på ovidkommande oegentligheter och skulle i stället kunna fokusera på att utveckla sig själva och hela vårt samhälle. Det skulle gynna dem och hela samhället på ett sätt som knappt går att tänka sig.

Jag vill inte leva i ett samhälle där man låter människor svälta, för att de försökt att klara sig själva innan de har frågat samhället om hjälp. Håller du med om det? Tycker du också att alla ska få samma möjligheter, oavsett om man är rik eller fattig? Tycker du också att det ska finnas rimlighet för de fattigaste i samhället? Påverka i så fall din omgivning för basinkomst.