månadsarkiv: januari 2014

Tjejer och killar måste få välja själva

Till Moa,

Jag heter Torbjörn, är 38 år, och tänkte svara på ditt inlägg Tjejspel på nätet är en del av könsförtrycket. Din poäng är att dataspel bidrar till att förtrycka tjejer, eftersom ”tjejspel” handlar om ”…mat, sköta om barn, hår, makeup och kläder”. Du avslutar med att skriva ”Jag kan inte förstå hur vi har kunnat låta det gå så långt.”

Jag vill börja med att svara på hur det har blivit såhär.

Du refererar till gratisspel på nätet. Dessa spel har inte skapats av någon organisation vars syfte är att påverka människors liv åt det ena eller andra hållet. De har skapats av enskilda personer och företag vars främsta syfte är att tjäna pengar.

Spelskaparna tjänar huvudsakligen sina pengar på annonsintäkter. Därför strävar de efter att skapa spel som tilltalar en viss typ av människor, så att de kan sälja annonser till företag som vill nå denna specifika typ av människor.

Företagen som köper annonser av spelskaparna är inte intresserade av att annonsera för alla tjejer. De vill annonsera för dem som mest troligt kommer att köpa deras produkter. Det finns en typ av tjejer som är väldigt intresserade av hår, makeup och kläder. Det är mycket lönsammare för företagen som säljer hårprodukter, makeup och kläder att annonsera för dessa tjejer, än för tjejer som inte är intresserade av dessa saker.

Därför kommer spelskaparna att göra spel som tilltalar dessa tjejer.

Det lönar sig dessutom också för företagen att så många tjejer som möjligt börjar intressera sig för de produkter de säljer. Därför gör de allt de kan för att skapa föreställningen att hårprodukter, makeup och kläder är en viktig del av vad som gör tjejer attraktiva, och till och med vad som gör dem till tjejer.

Men att företagen vill sälja mer produkter är inte hela sanningen. För de skulle knappast lyckas skapa en myt om hur tjejer är, om det inte fanns en underliggande verklighet som stämmer överens med den bild de vill förmedla. Sådana försök har skett många gånger sedan industrialismen startade, och de sker kontinuerligt, eftersom det finns stora pengar att tjäna på om man lyckas skapa en sådan föreställning om en produkt. Men alltsomoftast misslyckas det.

Det finns saker i människors beteenden som förstärker tjejers vilja att lägga pengar på smink, hårprodukter och kläder. Och jag kan försäkra dig om att det inte är dataspel.

Det handlar om att tjejer ofta blir bedömda utifrån sin utseende. Oftare än killar blir det. Det har i grund och botten att göra med att tjejers utseende har den största påverkan på om killar blir intresserade av dem eller inte. Killars utseende påverkar inte lika mycket tjejers intresse av dem.

Det är ok att tycka illa om att det finns en sådan skillnad. Men den ligger så djupt i vår mänsklighet, att den varken påverkas av debattinlägg eller dataspel. Man kan protestera mot den genom sina handlingar, till exempel genom att inte bry sig om sitt utseende som tjej eller att bry sig väldigt mycket om sitt utseende som kille, men då gör man det svårare för sig själv att  attrahera personer av det andra könet.

Vill man vara framgångsrik som tjej eller kille, tror jag att man måste vara medveten om vad som påverkar denna framgång. Givetvis finns det alternativa vägar, men den enklaste vägen är att påverka det som finns längst in i människornas hjärtan.

Men visst kan vi göra någonting.

Som alltid börjar all förändring hos en själv.

Om du vill att människor ska sluta bry sig om sitt utseende, rekommenderar jag att du slutar påpeka hur de ser ut. Det betyder att du varken säger dåliga eller bra saker. För om man bara säger bra saker, kommer den man pratar med att tro att man tycker dåliga saker om henne när man inte säger någonting.

Dock, dåligt självförtroende kommer inte från dataspel. Att känna att man inte räcker till har ingenting med dataspel att göra. Det har att göra med att inte bli vald.

Den viktigaste fråga du ställer är: ”Ska killarna få bestämma vilken tjej som är rätt och vilken som är fel?” Det självklara svaret på den frågan är ja. Om vi människor inte skulle få välja över viktiga saker som vem vi ska vara intresserade av, vem vi ska leva tillsammans med eller vem vi ska få skaffa barn med, då skulle vi leva i ett fruktansvärt samhälle.

Det fungerar precis likadant åt andra hållet, även om det inte är populärt att prata om det idag. Tjejer väljer minst lika mycket vilka killar de är intresserade av. Skulle du tycka att det var ok att någon bestämde vem du skulle leva tillsammans med, även om det skulle vara någon som du avskydde?

Jag hävdar att det är viktigt att vi människor ska ha rätt att välja vem vi ska få vara tillsammans med. Då får jag också stå ut med att det finns massor med tjejer som sminkar sig även om jag personligen inte tycker att det är särskilt fint.

Tjejer och killar måste få välja själva

Till Moa,

Jag heter Torbjörn, är 38 år, och tänkte svara på ditt inlägg Tjejspel på nätet är en del av könsförtrycket. Din poäng är att dataspel bidrar till att förtrycka tjejer, eftersom ”tjejspel” handlar om ”…mat, sköta om barn, hår, makeup och kläder”. Du avslutar med att skriva ”Jag kan inte förstå hur vi har kunnat låta det gå så långt.”

Jag vill börja med att svara på hur det har blivit såhär.

Du refererar till gratisspel på nätet. Dessa spel har inte skapats av någon organisation vars syfte är att påverka människors liv åt det ena eller andra hållet. De har skapats av enskilda personer och företag vars främsta syfte är att tjäna pengar.

Spelskaparna tjänar huvudsakligen sina pengar på annonsintäkter. Därför strävar de efter att skapa spel som tilltalar en viss typ av människor, så att de kan sälja annonser till företag som vill nå denna specifika typ av människor.

Företagen som köper annonser av spelskaparna är inte intresserade av att annonsera för alla tjejer. De vill annonsera för dem som mest troligt kommer att köpa deras produkter. Det finns en typ av tjejer som är väldigt intresserade av hår, makeup och kläder. Det är mycket lönsammare för företagen som säljer hårprodukter, makeup och kläder att annonsera för dessa tjejer, än för tjejer som inte är intresserade av dessa saker.

Därför kommer spelskaparna att göra spel som tilltalar dessa tjejer.

Det lönar sig dessutom också för företagen att så många tjejer som möjligt börjar intressera sig för de produkter de säljer. Därför gör de allt de kan för att skapa föreställningen att hårprodukter, makeup och kläder är en viktig del av vad som gör tjejer attraktiva, och till och med vad som gör dem till tjejer.

Men att företagen vill sälja mer produkter är inte hela sanningen. För de skulle knappast lyckas skapa en myt om hur tjejer är, om det inte fanns en underliggande verklighet som stämmer överens med den bild de vill förmedla. Sådana försök har skett många gånger sedan industrialismen startade, och de sker kontinuerligt, eftersom det finns stora pengar att tjäna på om man lyckas skapa en sådan föreställning om en produkt. Men alltsomoftast misslyckas det.

Det finns saker i människors beteenden som förstärker tjejers vilja att lägga pengar på smink, hårprodukter och kläder. Och jag kan försäkra dig om att det inte är dataspel.

Det handlar om att tjejer ofta blir bedömda utifrån sin utseende. Oftare än killar blir det. Det har i grund och botten att göra med att tjejers utseende har den största påverkan på om killar blir intresserade av dem eller inte. Killars utseende påverkar inte lika mycket tjejers intresse av dem.

Det är ok att tycka illa om att det finns en sådan skillnad. Men den ligger så djupt i vår mänsklighet, att den varken påverkas av debattinlägg eller dataspel. Man kan protestera mot den genom sina handlingar, till exempel genom att inte bry sig om sitt utseende som tjej eller att bry sig väldigt mycket om sitt utseende som kille, men då gör man det svårare för sig själv att  attrahera personer av det andra könet.

Vill man vara framgångsrik som tjej eller kille, tror jag att man måste vara medveten om vad som påverkar denna framgång. Givetvis finns det alternativa vägar, men den enklaste vägen är att påverka det som finns längst in i människornas hjärtan.

Men visst kan vi göra någonting.

Som alltid börjar all förändring hos en själv.

Om du vill att människor ska sluta bry sig om sitt utseende, rekommenderar jag att du slutar påpeka hur de ser ut. Det betyder att du varken säger dåliga eller bra saker. För om man bara säger bra saker, kommer den man pratar med att tro att man tycker dåliga saker om henne när man inte säger någonting.

Dock, dåligt självförtroende kommer inte från dataspel. Att känna att man inte räcker till har ingenting med dataspel att göra. Det har att göra med att inte bli vald.

Den viktigaste fråga du ställer är: ”Ska killarna få bestämma vilken tjej som är rätt och vilken som är fel?” Det självklara svaret på den frågan är ja. Om vi människor inte skulle få välja över viktiga saker som vem vi ska vara intresserade av, vem vi ska leva tillsammans med eller vem vi ska få skaffa barn med, då skulle vi leva i ett fruktansvärt samhälle.

Det fungerar precis likadant åt andra hållet, även om det inte är populärt att prata om det idag. Tjejer väljer minst lika mycket vilka killar de är intresserade av. Skulle du tycka att det var ok att någon bestämde vem du skulle leva tillsammans med, även om det skulle vara någon som du avskydde?

Jag hävdar att det är viktigt att vi människor ska ha rätt att välja vem vi ska få vara tillsammans med. Då får jag också stå ut med att det finns massor med tjejer som sminkar sig även om jag personligen inte tycker att det är särskilt fint.

Visa vad ni går för, friluftslivsorganisationer!

I en debattartikel i Aftonbladet argumenterar Stefan Nyström och Ulf Silvander, företrädare för Svenskt friluftsliv, för att friluftsorganisationerna ska få höjda anslag.

Det är lätt att hålla med debattörerna att friluftsorganisationerna borde kategoriseras tillsammans med idrottsorganisationerna och ligga under kulturdepartementet i stället för miljödepartementet. Framförallt är det rimligt utifrån ett hälsofrämjande perspektiv. Friluftsliv har en mer decentraliserad struktur än idrott, så att fler kan vara delaktiga och engagerade. Dessutom är friluftsliv hälsobefrämjande i större utsträckning än idrott, då friluftsliv innefattar både motion och vistelse i naturen, samtidigt som skaderisken är minimal i jämförelse med många idrotter.

Det är en självklarhet att friluftslivsorganisationer borde kategoriseras tillsammans med övriga idrottsorganisationer. Det borde ha gjorts redan. Då skulle de automatiskt ta del av ökade anslag till idrotten.

Men när jag läser författarnas argument förblir inte frågan längre lika självklar. Visst, vi borde tveklöst räkna friluftsorganisationerna till idrottsorganisationer. Men om friluftsorganisationerna särskiljs i föreningslivet och frågan är ifall de ska få mer pengar borde svaret vara nej.

Författarnas huvudargument är att svenskarna älskar friluftsliv, så många som nio av tio ägnar sig åt någon friluftsaktivitet varje år. Så, därför ska vi ösa in mer pengar till friluftslivsorganisationerna.

Men om så många som nio av tio svenskar ägnar sig åt någon form av friluftslivsaktivitet, medan uppslutningen inte alls är lika hög inom friluftsorganisationerna, innebär det att friluftsorganisationerna bedriver en verksamhet som inte tilltalar dem som ägnar sig åt friluftsliv.

Jämför vi med idrottsorganisationerna får vi se en helt annan bild. Inom vissa idrottsorganisationer är uppslutningen till föreningar närapå 100% för utövarna. Det är siffror som friluftslivsorganisationerna ligger långt från.

Är det rimligt att vi ska finansiera en liten klick människor, till skillnad från hela kollektivet, för att de bedriver en elitistisk verksamhet där en bråkdel av alla aktiva är delaktiga? Är det rimligt att vi ska höja anslagen till dessa organisationer?

Ett annat argument som lyfts fram i artikeln är att om vi höjer anslagen till friluftslivsorganisationerna kan de ”hjälpa” landets skolor att lära barn simma. Vad författarna glömmer att nämna är friluftsfrämjandets simskolor kostar pengar medan skolans obligatoriska simundervisning är avgiftsfri.

Ska vi verkligen höja anslagen till avgiftsbelagda tjänster i stället för att låta skolorna få ta del av dessa pengar? Det är inte rimligt att lämna ute de barn som kommer från de fattigaste och mest utsatta förhållandena och låta dem drunkna, för att vi ska finansiera betalda tjänster.

Överhuvudtaget vänder jag mig mot de fem sista punkterna som radar upp allt vad friluftslivsorganisationerna skulle kunna göra, bara de fick pengar. Dom skulle kunna ta över skolornas uppgifter. Dom skulle kunna ta ut nyanlända svenskar och långtidsarbetslösa.

Pengar garanterar inte goda resultat.

Det är debattörerna själva som strör vackra ord omkring sig. För friluftsorganisationerna har aldrig verkat för nyanlända eller långtidsarbetslösa i någon större omfattning. Det finns ingenting som talar för att de skulle börja, om de bara fick pengar.

Min uppmaning är: låt friluftsorganisationerna visa vad de går för. Låt dem visa upp avgiftsfria simskolor. Låt dem visa upp omfattande program som bevisligen leder tillbaka långtidsarbetslösa till arbetslivet. Låt dem visa att de är en omfattande positiv tillgång för samhället.

Då, och först då, bör vi öka anslagen för friluftslivsorganisationerna på deras egna meriter.

Umeås första fyrverkeri i år

Så har 2014 börjat. Umeås kulturhuvudstadsår. Med firande och raketer på nyårsnatten.

Vi var i rådhusparken och såg på Umeå kommuns fyrverkeri.

Det är lätt att vara förväntansfull, när man närvarar vid nyåret inför det kommande kulturhuvudstadsåret. Man tänker sig att det ska vara någonting speciellt. Att kommunen anstränger sig lite extra.

Vi fick ett av de sämsta fyrverkerier som är möjligt för det vi betalade.

Minns ni hur det gick för två år sedan? Då lovade man bot och bättring. I natt levererades någonting helt annat.

Visst sköt man upp raketer. Så mycket kan man säga. Raketer för tiotusentals kronor. Med ett erbarmligt resultat.

Det fanns inget tempo. Det fanns ingen timing. Fyrverkeriet kom inte ens igång vid tolvslaget. Starten var så långsam att vi som åskådare knappt märkte att ett fyrverkeri hade satt igång. Slutet var obefintligt. Det fanns ingen som helst uppbyggnad av fyrverkeriets utförande.

Det var det sämsta möjliga sättet att bränna bort kommunens pengar på. Att man sedan fick ett avbrott mitt i uppskjutandet, var bara ett symptom på ett inneboende strukturfel.

Man misslyckades kapitalt med uppskjutningen för två år sedan. Och man misslyckades även i natt.

För att lyckas med en raketuppskjutning krävs engagemang. Man måste planera och beräkna hur lång tid uppskjutning och spridning av olika pjäser tar. Man måste anstränga sig för att kombinera det material man har på ett så tilltalande sätt som möjligt. Man måste leva sig in i hur åskådaren tar till sig fyrverkeriet. Man måste anstränga sig.

Den som har anställts som ansvarig för fyrverkeriet har uppenbarligen inte gjort det. Inte heller de som har anställt hen. I stället för att angripa uppgiften med dedikation, har man gjort någonting annat.

Man har trott att allt blir bra bara man pytsar in tillräckligt med pengar. Vi kan skjuta upp raketer lite hur som helst, bara vi har pytsat in tillräckligt med pengar. Vi kan anställa vem som helst som ansvarig för fyrverkeriet, bara vi pytsar in tillräckligt med pengar.

Det är här jag blir rädd. Att nyårsraketerna var ett järtecken. Att de visade den mentalitet omgärdar självaste kulturhuvudstadsåret. Att vi kan göra saker lite hur som helst, bara vi pytsar in tillräckligt med pengar.

Vi kan förändra stadsbilden hursomhelst, slänga in ett futuristiskt kulturhus med för lite plats för biblioteket, bara vi pytsar inte tillräckligt med pengar. Vi kan slänga in ett hotell på sniskan, mitt i centrum, bara vi pytsar inte tillräckligt med pengar. Vi kan ta bort apberget och bygga en flashig galleria, bara vi pytsar inte tillräckligt med pengar.

Meddelande från verkligheten: Pengar är inte tillräckligt för bra resultat. Pytsar vi in tillräckligt med pengar för att försämra vår omgivande miljö, går vi med raska steg mot en miljömässig och samhällelig konkurs.

Den attityd som har kännetecknat Umeås nyårsfirande leder till att man slösar mycket pengar på dåliga resultat. Vi hade hellre stannat hemma för att med glädje se grannen amatörmässigt skjuta upp sitt fyrverkeri med engagemang. En garanterat billigare och högre kulturell upplevelse.

Det är också ett sådant kulturhuvudstadsår jag vill se. Inte nödvändigtvis ett där man bara pytsar in tillräckligt med pengar. Utan ett kulturhuvudstadsår som kännetecknas av engagemang och initiativ. Ett kulturhuvudstadsår där de som engagerar sig får bidra, i stället för att verksamheten ska dikteras av dem med pengar och makt.

För låter vi endast pengarna styra kulturhuvudstadsåret, kommer det att sluta precis som kulturhuvudstadsårets första fyrverkeri: i antiklimax.