Det började för några månader sedan. Jag hade köpte en bit krav-entrecôte för halva priset strax före bäst-före-datumet. Den hade hunnit gå några dagar över det, så nu var det tid att laga till den. Men jag skulle på något ärende och gav min sambo äran att tillaga den delikata köttbiten.

Jag såg fram emot att få äta några fina möra skivor entrecôte, vändstekta i smör, salt och peppar och eventuellt en potatis till.

När jag kom hem hade hon skurit den i strimlor och lagat köttsoppa på dem. KÖTTSOPPA. I min kulinariska värld är det snudd på helgerån att göra köttsoppa på entrecôte. Det blev den godaste köttsoppa jag någonsin ätit.

Innan dess, för snart ett år sedan hade jag upptäckt öl. Och efter några månader hade jag blivit tjock. Så jag bestämde mig för att gå ner i vikt. Jag tog bort de tomma kolhydraterna ur kosten lite då och då tills jag var nöjd. Då hade jag gått ner åtta kilo.

Det är nu hur det vill med den saken, men dethela ledde till att jag upptäckte att det var bra att äta fett. Nu är det inte så att jag har varit emot fett tidigare. Jag har alldig haft en ganska neutral inställning till fett. Ja, visst hade jag sett och blivit fascinerad av Runes föreläsning om att man inte måste ladda med pasta. Men då hade jag inte gått över till att ladda med fet mat inför långdistanslopp.

Jag upptäckte att fet mat är fantastiskt!

När jag hade kommit på att jag ville äta mer fett, insåg jag att jag hade begått fundamentala misstag i min matlagning tidigare. Förut, när jag hade lagat till fetrik mat som fisk och kött, var det antingen meddelst stekning eller ugnsstekning.

Entrecôte: stekt. Lax: ugnsstekt. Kyckling: ugnsstekt. Fläskfilé: Visserligen hade min sambo en gång gjort pastagratäng på en fläskfilé och chockad hade jag fått äta den godaste pastagratängen någonsin, men annars alltid ugnsstekt. Revbensspjäll: ugnsstekta. Sidfläsk: stekt. Alltid in i ugnen eller ner i stekpannan.

Varje gång blev det fett kvar. Varje gång gick fett till spillo. Fantastiskt fett som jag bara slängde bort. Det var som ett stort svart hål allt fett sögs in och försvann.

Den enda rätt där jag tog tillvara fettet var köttfärssås.

Förtvivlad tog jag mig en rejäl funderare. Vad kunde jag göra för att ta tillvara fettet?

Jag började med att inte steka sidfläsk för sig självt. Jag satte den på pizza. Jag pimpade ärtsoppan med sidfläsk. Jag gjorde köttfärssås med sidfläsk, och den blev fantastisk.

Med det räckte liksom inte.

Och då mindes jag min sambos episka köttsoppa. Återigen såg jag klart igen. För min inre syn dök det upp: SOPPA. Självklart skulle jag göra soppa.

Sedan dess har jag gjort soppa. Soppa på älg. Soppa på nöt. Soppa på entrecôte, ryggbiff och högrev. Soppa, soppa, soppa. Och så har jag varierat med någon gryta.

Det är fullständigt fantastiskt! Försnillat fett finns inte längre. Vi får i oss mer fett än någonsin och jag är tvungen att offentligen be min sambo om ursäkt för att jag tyckte att hon vanärade entrecôten. I själv verket gav hon mig en av de vackraste gåvorna någon någonsin har gett till mig.

Så, från mig till dig, av hela mitt hjärta rekommenderar jag: ät fett. Gör soppa. Gör gryta. Gör köttfärssås. Eller om du absolut vill ugnssteka ditt kött, gör sås på fettet och sörpla i dig så mycket du kan av det göttigaste. För av fett blir du mätt!