månadsarkiv: augusti 2016

Testning och internet

Vid obevakad digital testning har de testande fullständig tillgång till internet. Det finns ingen anledning att försöka begränsa denna tillgång med tekniska metoder. De testande kan lätt kringgå sådana lösningar genom att koppla upp sig på andra enheter. Så oavsett vilka frågor vi ställer kommer de testande att lätta kunna göra sökningar på internet.

Man kan visserligen införa snäva tidsramar så att de rent praktiskt inte hinner söka efter information utanför testets ramar. Men detta är inte nödvändigt.

Det är faktiskt en fördel att testarna har fri tillgång till internet. Det tvingar nämligen testkonstruktörerna att skapa bättre test. Om frågorna lätt kan besvaras med en enkel internetsökning är dom inte välformulerade, om man nu inte testar internetsökning som färdighet.

I och med den digitala revolutionen och den konstanta tillgången till internet har ytlig detaljkunskap devalverats i värde. På grund av dess lättillgänglighet är det inte längre nödvändigt för oss att upprätthålla detaljkunskap i stor utsträckning. Vi kan använda vår kognitiva kapacitet till mer komplexa uppgifter i stället. Det här har förändrat samhället i grunden och i alla yrkesroller efterfrågas numera en djupare förståelse som inte går att få tag på med några enkla knapptryck.

Som testkonstruktör bör man se de testandes tillgång till internet som en tillgång i stället för börda. Det tvingar dig att konstruera bättre testfrågor vilket skapar bättre test. Dessutom gör tillgången till internet det lätt för dig att testa dina egna frågor. Gör det till en vana att kontrollera dina frågor med några snabba sökningar för att se ifall de snabbt kan besvaras eller inte. Då märker du på en gång ifall den frågan är överflödig eller inte.

Sett från ett längre perspektiv är det här blogginlägget onödigt. Vi befinner oss i övergången till ett internetbaserat samhälle. I takt med att internet inlemmas i samhället blir det här tänket allt mer naturligt. Om några decennier när internetrevolutionen har slagit igenom fullt ut kommer närvaron av internet att accepteras i många fler sammanhang. I takt med att fler och fler övergår till att låta detaljkunskapen finnas i molnet kommer såväl pedagogisk verksamhet och testning att förändras till högre acceptans för internet. Då kommer det att vara en självklarhet.

Vänta inte några decennier. Anpassa dina test till närvaron av internet redan nu.

Testning och inlärning

När det handlar om testning och inlärning finns det huvudsakligen två inriktningar: traditionell och progressiv. Den traditionella synen på testning och inlärning är linjär. Först lär man sig kunskapen som sedan testas. Den progressiva synen på testning och inlärning är strukturell. Testning är inte bara någonting man gör efter att inlärningen har slutat, enkom för att testa kunskaperna. Testning i sig är ett värdefull verktyg för inlärning.

Jag förespråkar testning som inlärning.

Vad är testning? Kortfattat är testning simulering. Vi testar individer innan vi låter dem agera i verkligheten. Själva testet är en simulering av verkligheten för att pröva den testandes kunskaper och färdigheter.

Upprepning är all inlärnings moder. Genom att upprepa kunskap lär vi oss den. Dessvärre räcker det inte att besitta kunskap. Man måste även kunna hämta den från sin kunskapsbank när det behövs. Här kommer testning in.

Testning innebär att vi ställer frågor till den testande för att bedöma ifall hens responser är korrekta eller inte. Frågorna är sticken till de testande. Med frågorna ställer vi upp parametrar för de testande för att se om de kan hämta adekvata kunskaper och färdigheter för att besvara frågan. Därför innebär testning att man tränar den testande på att hämta korrekt kunskap vid rätt tillfälle.

Hur kan vi då praktiskt använda oss av detta i verkligheten?

Speciellt när vi arbetar med digital testning finns det ett intressant användningsområde. Anta att vi har en mängd kunskap inom ett område som vi vill testa hos en specifik grupp. Vi gör det vi kan för att representera denna kunskap med en uppsättning frågor. Kunskapsområdets omfattning är så stort och antalet frågor är så många att det inte är rimligt att ställa samtliga frågor till de testande.

Vi behöver dock inte ställa samtliga frågor till de testande. Har vi bara ett tillräckligt stort slumpmässigt urval av frågorna, eller ett manuellt urval som väl representerar det totala mängden frågor kommer den testandes procentuella resultat med en viss marginal väl representera motsvarande resultat för den totala kunskapsmängden.

Ovanstående resonemang är ingenting konstigt, utan enbart grundläggande statistik. Men det har en viktig implikation för digital testning. När man bygger ett digitalt test är ovanstående metod den vanligast förekommande. Man extraherar en total mängd av frågor för att så väl som möjligt täcka den totala kunskapsmängden som ska testas. Sedan testar man de testande med ett randomiserat eller manuellt urval av dessa frågor.

Utför man en testning har man skapat mjukvara och för området anpassade frågor. I och med detta har man på en och samma gång byggt en perfekt plattform för inlärning av samma kunskap.

Låter man de testande vid upprepade tillfällen göra testet skapar man en inlärningssituation. Inte bara lär sig de testande kunskapen genom upprepningen, utan även att applicera den i samband med frågor och eventuella situationer som frågorna kan måla upp. Genom att låta de testande att testa sig upprepade gånger lär de sig alltså även att hämta kunskapen de har lärt sig i rätt sammanhang. Dessutom finns det ytterligare positiva effekter av att de lär sig testsituationen och programvaran så att den innebär ett minimalt hinder för korrekt prestation vid själva testningen.

Här brukar de traditionella pedagogerna bryta in med att man inte vill att de testande ska lära sig testet, utan den underliggande kunskapen. Mitt svar på det är: Ja, naturligtvis är det så. Därför är det viktigt att formulera testfrågorna så att de adekvat återspeglar den underliggande kunskapen. Därför är det viktigt att vi låter våra skarpaste och mest ambitiösa pedagoger tackla uppgiften att skapa och upprätthålla relevanta testfrågor. Digitala tester är skalbara och kan nå ett i princip oändligt antal testande på ett sätt som en pedagog i ett klassrum aldrig kan göra.

Har man skapat en plattform för testning har man samtidigt skapat en plattform för lärande och givetvis bör man använda denna möjlighet för att de testande snabbare ska kunna lära sig erforderlig kunskap. Därför är det av yttersta vikt att vi har testkonstruktörer som kan skapa frågor som väl motsvarar den efterfrågade kunskapen.