Etikettarkiv: alkohol

Alkofällan, en bok för behandlingsterapeuter

För ett tag sedan fick jag ett erbjudande om ett recensionsexemplar av Lars Elvebacks bok Alkofällan. Efter att ha läst boken drabbades jag av bryderi när jag försökte mig på att recensera den. Jag försökte att föra en diskussion med författaren, men efter ett mejl slutade han att skriva till mig, vilket kan ha berott på min skepsis kring hans bok.

Jag ville verkligen tycka om boken, eftersom den adresserar ett viktigt ämne. Så jag satte igång med att skriva copy för Alkofällan. Och jag misslyckades fullständigt. Det var inte förrän jag kom till en grundläggande insikt om min copy som jag förstod vari mitt tvivel hade haft sitt ursprung.

Jag ändrade målgruppen för copyn från enskilda alkoholbrukare till ledare eller administratörer för alkoholpreventiva organisationer, och då tog texten fart. Och då stod bokens problem klara för mig. Författarens intentioner var i viss mån att den skulle fungera för enskilda brukare. Men i verkligheten hade han skrivit en bok för behandlingsterapeuter. Språket, tonen och innehållet. Allt utom möjligtvis de fyrtio tipsen hade en helt annan målgrupp än den vanliga brukaren.

Så jag skrev om min copy med behandlingsterapeuter som målgrupp och resultatet blev till slut följande text:

Ni tillhör ett fåtal utvalda alkoholpreventiva organisationer som vi har möjlighet erbjuda Lars Elvebacks nya bok Alkofällan till ett förmånligt paketpris.

Lars Elveback är socionom och samtalsterapeut specialiserad på kognitiv beteendeterapi och kontrollerat drickande. Det är hans samlade erfarenhet och yrkesexpertis som står till grund.

Alkofällan handlar om kontrollerat drickande, en terapiform som syftar att begränsa brukares riskbeteende till ett hantberbart alkoholbruk. I enkla ordalag hjälper författaren läsarna att medvetandegöra deras alkoholkonsumtion samt att själva bedöma huruvida de befinner sig i riskzonen för ett beroende eller inte. Boken innehåller dessutom 40 konkreta tips för att begränsa alkoholkonsumtion.

Alkofällan är skriven med ett enkelt språk och lämpar sig väl för brukare oavsett kognitiv förmåga eller utbildningsnivå. Dessutom presenteras flera olika riskbeteenden och lösningar till dessa, för att passa så många personlighetstyper som möjligt.

Metodiken grundas på DSM 5 och Världshälsoorganisationens konventioner, som båda är välbeprövade och allmänt accepterade över hela världen. Boken vilar på en gedigen forskningsmässig grund, så att ni kan känna er säkra när ni använder den i er verksamhet.

Alkofällan fungerar utmärkt som ett komplement till ordinarie KBT-behandling. Vi rekommenderar diskussioner av boken i grupp, eller vid enskild behandling. Men boken är till stora delar självförklarande och kan därför även användas fristående. Som ni säkert känner till finns det i dag ingen universalmetod som hjälper alla missbrukare. Därför kan Alkofällan vara ett alternativ som passar en del av era brukare bättre än er huvudsakliga terapeutiska inriktning.

En stor fördel med att använda boken som ett komplement till ordinarie behandling är att den alltid finns tillhands, oberoende av era öppet- eller jourtider. Era brukare kan söka vägledning hos Alkofällan vid tidpunkter då ni inte kan erbjuda det själva. Oavsett tid på dygnet.

Om ni beställer 20 exemplar eller fler, kan vi erbjuda 20% rabatt på ordinarie listpris. Men lägg er beställning inom tio dagar. Vår upplaga är nämligen begränsad och vi kan därför inte garantera några större volymer om ni väntar alltför länge med er beställning.

Copyn är inte fantastisk, men tillräckligt bra. I mitt försök att anpassa texten till målgruppen förlorar jag en del entusiasm som jag skulle ha velat förmedla. Men jag tänkte mig att det viktigaste för målgruppen är säkerhet. Det ska vara grundat i forskning. De ska inte riskera förlorade intäkter för att deras klienter nöjer sig med att bara läsa boken. Författaren ska kännas som ett säkert kort. Och så vidare. Så jag trejdade bort entusiasm mot en gnutta professionalitet och en stor portion säkerhet.

Använd regler i ditt alkoholdrickande

Viggo Cavling har skrivit en spännande debattartikel på Aftonbladet debatt om alkohol. Texten är ett intressant och läsvärt försvar av alkoholkonsumtion.

Upphovet till artikeln är att Cavling reagerar emot att det har  förekommit en ickenyhet i media om någon som har problem med spriten. Resten av debattartikeln är ett poetiskt försvar för alkoholen. Ett liv utan alkohol är för tråkigt.

Cavlings utfall är intressant eftersom han beskriver sin alkoholkonsumtion i generella ordalag, samtidigt som han beskriver ”[…] några knep för att hålla spritdjäveln i schack”.

Om man tycker att det är viktigt att diagnosticera alkoholister, skulle Cavling mycket väl kunna kategoriseras som alkoholist. Nu vill jag inte moralisera och vara den förste som kastar sten i glashus. Jag är fullt medveten om att det säkert finns de som tycker att även jag har ”problem med spriten”.

Jag försöker att dricka varje dag. Mitt främsta skäl är att det smakar gott och att jag får positiva psykiska effekter av mitt drickande. Bara det faktum att jag försöker dricka varje dag får en och annan att tänka Alkoholist!

Jag har till och med gjort ett test som har visat på att jag har alkoholist, eftersom jag har köat på systemet för att få köpa öl och för att min tolerans har ökat avsevärt. Förut blev jag berusad av en halv flaska öl, medan jag numera måste dricka en hel flaska för att bli berusad. Därför har jag blivit tvungen att sätta upp nya regler för mig själv. Jag får aldrig dricka mer än en flaska öl eller motsvarande alkoholmängd, oavsett tillställning.

Cavlings artikel är uppfriskande på grund av spännvidden mellan hans uppriktiga redovisande av sina alkoholvanor, som på intet sätt är ringa. Samtidigt ger han praktiska tips på vad man kan göra för att undvika för hög alkoholkonsumtion.

Nu håller jag inte fullständigt med Cavling. Det beror på att min viktigaste regel är att jag aldrig får dricka ifall jag känner negativa känslor som ångest, oro eller stress. Om jag skulle självmedicinera sådana tillstånd med alkohol, ökar risken till en för stor alkoholkonsumtion markant. Fungerar det bra skulle jag vilja dricka mer. Ja, och så skapar ju alkohol oro, stress och ångest, så det skulle leda till en självgenererande process.

Men poängen med Cavlings artikel, liksom med detta blogginlägg, är att regler är viktiga för alkoholintag. Enligt anonyma alkoholister finns det bara en enda regel: absolutism. Men det leder också till att de delar upp människor mellan alkoholister och alla andra.

Jag hävdar att alla, givet rätt förutsättningar, är alkoholister. Det enda som skiljer mellan de som klarar sig från att dricka för mycket och de som inte gör det är regler.

Alla jag känner har explicita regler för hur man får dricka alkohol och inte. Vissa regler är, i mitt tycke, mer arbiträra än andra och innehas ofta hos dem som ofta dricker lite mer än andra. Det finns flera som har sett på mig storögt när jag har druckit en alkoholhaltig dryck på exakt samma sätt som jag dricker icke-alkoholhaltiga drycker, med stora djupa klunkar, och sagt att sådär dricker bara alkoholister.

Andra regler har mer med storleken på alkoholintaget att göra. Cavling beskriver till exempel varannan vatten som är en ypperlig metod att dricka hälften så mycket som man annars skulle ha kunnat dricka. Han dricker inte heller på luncher (vilket jag inte skulle vilja avstå ifrån) och har en alkoholfri månad om året. Andra människor har alkoholfria dagar och många väljer att sluta dricka när de känner att deras berusning har nått en tillräckligt hög grad.

Problemet för många som har blivit beroende av alkohol är att de inte har haft adekvata regler för sitt drickande.

När de väl har blivit beroende försöker de att införa sådana regler, men då de aldrig har haft för vana att följa alkoholregler, samtidigt som deras beroende gör att deras vilja att dricka är större än någonsin är det lätt för dem att dricka för mycket.

Ni vet hur drillen går. Det enda som fungerar är absolutism. Och klarar man av att dricka måttligt, då har man egentligen aldrig haft några riktiga alkoholproblem. Ja, man kanske har haft problem, men man har då verkligen inte varit alkoholist.

Mitt tips är, liksom Cavlings, att använda sig av regler i sitt drickande. Varje gång du får negativa konsekvenser att ditt drickande, är det viktigt att du frågar dig själva: Vad kan jag göra för att det inte blir så här igen? Visst kan absolutism vara ett alternativ. Men det finns massor av andra regler du kan ta till dig. Testa att aldrig dricka när du mår dåligt. Testa Cavlings regler. Fråga människor du känner vad de använder för knep för att inte dricka för mycket alkohol. Eller fråga anonymt på något internetforum. Eller googla.

Använd regler i ditt alkoholdrickande

Viggo Cavling har skrivit en spännande debattartikel på Aftonbladet debatt om alkohol. Texten är ett intressant och läsvärt försvar av alkoholkonsumtion.

Upphovet till artikeln är att Cavling reagerar emot att det har  förekommit en ickenyhet i media om någon som har problem med spriten. Resten av debattartikeln är ett poetiskt försvar för alkoholen. Ett liv utan alkohol är för tråkigt.

Cavlings utfall är intressant eftersom han beskriver sin alkoholkonsumtion i generella ordalag, samtidigt som han beskriver ”[…] några knep för att hålla spritdjäveln i schack”.

Om man tycker att det är viktigt att diagnosticera alkoholister, skulle Cavling mycket väl kunna kategoriseras som alkoholist. Nu vill jag inte moralisera och vara den förste som kastar sten i glashus. Jag är fullt medveten om att det säkert finns de som tycker att även jag har ”problem med spriten”.

Jag försöker att dricka varje dag. Mitt främsta skäl är att det smakar gott och att jag får positiva psykiska effekter av mitt drickande. Bara det faktum att jag försöker dricka varje dag får en och annan att tänka Alkoholist!

Jag har till och med gjort ett test som har visat på att jag har alkoholist, eftersom jag har köat på systemet för att få köpa öl och för att min tolerans har ökat avsevärt. Förut blev jag berusad av en halv flaska öl, medan jag numera måste dricka en hel flaska för att bli berusad. Därför har jag blivit tvungen att sätta upp nya regler för mig själv. Jag får aldrig dricka mer än en flaska öl eller motsvarande alkoholmängd, oavsett tillställning.

Cavlings artikel är uppfriskande på grund av spännvidden mellan hans uppriktiga redovisande av sina alkoholvanor, som på intet sätt är ringa. Samtidigt ger han praktiska tips på vad man kan göra för att undvika för hög alkoholkonsumtion.

Nu håller jag inte fullständigt med Cavling. Det beror på att min viktigaste regel är att jag aldrig får dricka ifall jag känner negativa känslor som ångest, oro eller stress. Om jag skulle självmedicinera sådana tillstånd med alkohol, ökar risken till en för stor alkoholkonsumtion markant. Fungerar det bra skulle jag vilja dricka mer. Ja, och så skapar ju alkohol oro, stress och ångest, så det skulle leda till en självgenererande process.

Men poängen med Cavlings artikel, liksom med detta blogginlägg, är att regler är viktiga för alkoholintag. Enligt anonyma alkoholister finns det bara en enda regel: absolutism. Men det leder också till att de delar upp människor mellan alkoholister och alla andra.

Jag hävdar att alla, givet rätt förutsättningar, är alkoholister. Det enda som skiljer mellan de som klarar sig från att dricka för mycket och de som inte gör det är regler.

Alla jag känner har explicita regler för hur man får dricka alkohol och inte. Vissa regler är, i mitt tycke, mer arbiträra än andra och innehas ofta hos dem som ofta dricker lite mer än andra. Det finns flera som har sett på mig storögt när jag har druckit en alkoholhaltig dryck på exakt samma sätt som jag dricker icke-alkoholhaltiga drycker, med stora djupa klunkar, och sagt att sådär dricker bara alkoholister.

Andra regler har mer med storleken på alkoholintaget att göra. Cavling beskriver till exempel varannan vatten som är en ypperlig metod att dricka hälften så mycket som man annars skulle ha kunnat dricka. Han dricker inte heller på luncher (vilket jag inte skulle vilja avstå ifrån) och har en alkoholfri månad om året. Andra människor har alkoholfria dagar och många väljer att sluta dricka när de känner att deras berusning har nått en tillräckligt hög grad.

Problemet för många som har blivit beroende av alkohol är att de inte har haft adekvata regler för sitt drickande.

När de väl har blivit beroende försöker de att införa sådana regler, men då de aldrig har haft för vana att följa alkoholregler, samtidigt som deras beroende gör att deras vilja att dricka är större än någonsin är det lätt för dem att dricka för mycket.

Ni vet hur drillen går. Det enda som fungerar är absolutism. Och klarar man av att dricka måttligt, då har man egentligen aldrig haft några riktiga alkoholproblem. Ja, man kanske har haft problem, men man har då verkligen inte varit alkoholist.

Mitt tips är, liksom Cavlings, att använda sig av regler i sitt drickande. Varje gång du får negativa konsekvenser att ditt drickande, är det viktigt att du frågar dig själva: Vad kan jag göra för att det inte blir så här igen? Visst kan absolutism vara ett alternativ. Men det finns massor av andra regler du kan ta till dig. Testa att aldrig dricka när du mår dåligt. Testa Cavlings regler. Fråga människor du känner vad de använder för knep för att inte dricka för mycket alkohol. Eller fråga anonymt på något internetforum. Eller googla.

Alla kan begränsa sitt alkoholintag med olika metoder

Jag har tidigare skrivit om måttligt drickande av alkohol. Faktum är att det har kommit forskning som visar på att många alkoholister kan dricka måttligt som Sven Andréasson pekar på i en debattartikel i aftonbladet. Dessa empiriska fynd har kritiserats av många, bland annat av alkohol- och drogterapeuten Gunnar Bergström.

Bergström hävdar att en alkoholist är en person som har tappat kontrollen och omöjligtvis kan dricka måttligt. De alkoholister som kan lära sig att dricka måttligt är därför inte alkoholister.

Om vi undviker att cyniskt anta att Bergström förkastar forskningsresultat för att skydda sina personliga intäkter, går det återskapa två läger i debatten.

Andréassons inställning handlar om att använda den nyfunna kunskapen för att kunna nå en stor mängd alkoholister som undviker att söka hjälp eftersom de inte vill/klarar av att helt och hållet sluta dricka, något som har förespråkats som det enda alternativet av organisationer som anonyma alkoholister.

Bergström å sin sida tycker att det är viktigt med en nolltoleranslinje mot alkohol, för ”Börjar man säga att alkoholister kan dricka igen väcker man förhoppningar hos hundratusentals alkoholister”. Att dessa drömmar av guld kan komma att grusas till sand för vissa alkoholister är så allvarligt att vi inte bör förespråka måttligt drickande för dem som skulle kunna bli hjälpta av det.

Jag är för måttligt drickande. Det är bra att dricka måttligt mängder alkohol. Jag tror dessutom att måttligt drickande kan uppnås för många fler än vad som sker i dag.

Det handlar om att hitta en fungerande metodik.

Anonyma alkoholisters metodik är välkänd: total absolutism. Den som en gång har diagnostiserats som alkoholist får aldrig dricka en droppe, oavsett tillfälle, oavsett sällskap. För alkoholisten kan ju inte kontrollera sitt alkoholintag, menar AA.

Om vi accepterar att alkoholisten inte kan kontrollera sitt alkoholintag, hävdar jag att det beror på att alkoholisten inte har adekvata metoder för detta. Total absolutism, som AA förespråkar, är också en metod. Som till AA:s förtret bara fungerar för vissa.

När vi pratar om måttligt drickande, pratar vi om att skapa metoder och regler för att reglera drickandet. Detta är någonting som de allra flesta medvetet eller omedvetet använder sig av.

Vanliga begränsande metoder handlar om hur mycket man får dricka. Somliga bestämmer sig för att en öl är tillräckligt. Andra slutar dricka när de har nått en viss berusningsgrad. Väldigt många begränsar sitt alkoholintag till enskilda tillfällen. Att inte dricka ensam är en annan regel. En del dricker endast till mat.

Det finns oändliga variationer av personligt begränsande av drickande. Jag hävdar att de som är alkoholister inte har lärt sig metoder som fungerar för dem.

Att dricka måttligt handlar alltså inte om att säga till alkoholister att nu kan ni börja smutta på groggen igen. Det handlar om att erbjuda alternativa metoder för att begränsa alkoholintaget. Olika metoder fungerar olika bra för olika människor och alkoholisterna är människor som inte har hittat en metod som fungerar för dem.

Absolutism kanske är den bästa metoden för vissa. Men vi vet att det finns många som absolutism inte fungerar för. Det är inte den enda metoden som är möjlig att använda sig av.

Låt mig presentera två metoder som effektivt begränsar negativt alkoholdrickande.

Den första metoden är att aldrig dricka när man är nedstämd eller ledsen. Alkohol är ångestdämpande och om man dricker när man är ledsen, är risken stor att alkoholen blir en enkel väg att dämpa en permanent ångest. Är alkoholintaget tillräckligt stor kommer det dessutom att få negativa följder som isolering och ekonomiska problem, vilket skapar mer ångest som kan dämpas med mer alkohol.

En annan effektiv metod mot alkoholism är att aldrig dricka alkohol om man känner ett sug efter det. För vi vet att en viss mängd alkohol leder till ett fysiskt beroende. Genom att initiera drickande utifrån lust att dricka, kan mängden alkohol snabbt öka vilket ökar risken för att fastna i ett beroende. Genom att endast tillåta sig att dricka alkohol av andra anledningar än för att tillfredsställa ett sug, eliminerar man i hög grad risken att drabbas av alkoholism.

Det här är alltså två metoder som med stor fördel kan användas för att dricka måttligt.Det är fullt möjligt att använda dessa för att begränsa sitt drickande, eller att använda andra metoder. Vilken metod som helst som begränsar drickandet kan hjälpa människor till ett positivt användande av alkohol. Det kan vara det som är räddningen från alkoholism.

Därför är det snudd på idioti att pådyvla att absolutism är den enda lösningen. Speciellt med tanke på att vi vet att det finns många som dricker i alla fall, fastän de har absolutism som ett alternativ.

I stället bör vi föreslå och diskutera olika begränsande metoder för alkoholister som vill ändra på sitt beteende. Absolutism är endast en av dessa metoder. Forskningen visar på att detta är fullt möjligt. Låt oss använda denna kunskap för att alkoholisterna ska kunna ta tillbaka makten över sina liv.

Varför måttligt drickande inte accepteras

I en artikel i Svenska Dagbladet påpekar Sven Andréasson att en stor andel alkoholister kan gå över till att dricka måttligt.

Tidigare har det rått en i det närmaste konsensusuppfattning om att alkoholism endast kan behandlas med total absolutism. Enligt Andréasson visar dock ny forskning på att det för många alkoholister är möjligt att övergå till måttligt drickande. Vidare anser hen att dagens absolutisminställning kan vara skadlig, eftersom det leder till att många alkoholister undviker vård.

Det intressanta med dessa nya forskarrön är att de har stött på patrull. Man har opponerat sig mot en måttlig alkoholkonsumtion, trots att forskning har visat sig att det kan vara positivt.

Hur kommer det sig att måttlig alkoholkonsumtion är så upprörande? Som jag ser det finns det två större anledningar.

Resultatet om att en måttlig alkoholkonsumtion kan vara bra leder till förändringar i maktstrukturen för alkoholterapeuter. En i dag spridd behandlingsform är den så kallade tolvstegsmodellen, det vill säga den som används av Anonyma Alkoholister.

Tolvstegsmodellen bygger på att alkoholisten är maktlös inför sina problem och måste lägga sin tilltro i en starkare kraft, det vill säga Gud.

  1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv.
  2. Vi kom till tro på en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
  3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom.
    (från www.aa12-steg.se/aa12-steg.se/steg_trad_loften.htm)

För en organisation som Anonyma Alkoholister är det av yttersta vikt att deltagaren överger sig helt och hållet till behandlingen, för att den ska fungera. Därför är varje förslag på måttligt drickande ett hot mot hela organisationens existens.

När det visar sig att alkoholister kan dricka måttligt, innebär det att de inte alls måste överlämna sig själva, sina viljor och liv i händerna på Gud. Många alkoholister kan mycket väl hantera sina missbruk själva, om vi ger dem de rätta verktygen för detta. Att acceptera någonting sådant skulle innebära en kraftig maktförskjutning inom AA och från AA till andra behandlingsformer. Och det står mycket pengar på spel, då behandling av alkoholism är en mångmiljonindustri.

Den andra anledningen till att människor opponerar sig mot de nya vetenskapliga rönen att måttligt drickande är fullt acceptabelt, ligger i hur människor ser på sig själva.

I dag finns det en tydlig stigmatisering mot alkoholister. De, som är alkoholister är inte samma personer som vi som inte dricker. Skillnaden mellan alkoholister och ”vanliga” är just att alkoholisterna inte kan dricka måttligt.

Om en person som anser sig vara ”icke alkoholist”, accepterar att alkoholister kan dricka måttligt, förlorar hen en tydlig gränsdragning mellan alkoholism och icke alkoholism. Då finns det inte längre ett ”vi och dom”, vilket gör det fullt möjligt för icke alkoholister att vara precis samma slags människor som alkoholister.

Jag tror att en insikt om att det inte är särskilt stor skillnad mellan alkoholister och icke alkoholister är väldigt skrämmande. När en tydlig gränsdragning saknas, hur kan då gemene man kunna se sig själv som ”icke alkoholist”. Då kan hen lika gärna vara en alkoholist som just nu dricker måttligt.

Att inte längre stigmatisera alkoholister tror jag är positivt i längden. Men just nu, med den kulturella synen vi har på alkoholister i dag, innebär en utsuddning av skillnaden mellan alkoholister och icke alkoholister förvirring och rädsla. Känslor som ger upphov till ett kraftigt motståndstagande, av det slag vi ser i dag.

Det behövs mer forskning inom området. Det behövs nya behandlingsformer. Men med tiden tror jag att en mer positiv syn på alkoholism kan utvecklas och berika vårt samhälle. Med tiden tror jag att människor kommer att kunna hjälpa sig själva, utan att behöva överlämna sig till en högre makt för att må bra.