I debattartikeln Ojämställda tills döden skiljer oss åt? beskriver Birgitta Wistrand hur det nya pensionsförslaget ökar ojämställdheten jämfört med det nuvarande, till skillnad vad utredarna påstår.

De största förändringarna blir att alla ska arbeta längre till pensionen och att ålderspensionen grundas på hela livets yrkesinkomst, i stället för de femton bästa åren som gäller i dag.

Givetvis har Wistrand rätt och utredarna fel. I och med att kvinnor tar ut en större del av föräldrapenningen, och oftare går ner i arbetstid under småbarnsåren, bli de mer utsatta i det kommande pensionssystemet. Att löneskillnaden mellan män och kvinnor har minskat (märk att den fortfarande finns) spelar alltså föga roll. Bara för att kvinnor är kvinnor och arbetar för familjen, kommer de att få mindre pension. Betydligt mindre.

Att vi ska genomföra ett pensionssystem som diskriminerar kvinnorna mer än vad som sker i dag, är att gå tillbaka i utvecklingen. Vill vi verkligen ha ett sådant samhälle?

I stället bör vi införa ett system som är jämlikt för samtliga medborgare. Ge alla som klarar grundskolan basinkomst. Oavsett om man studerar, arbetar, tar hand om barn, är arbetslös eller pensionär. Alla som klarar av grundskolan ska få en lagstadgad basinkomst.

Om alla har basinkomst får också alla möjligheten att spara själv till sin pension, om man så önskar. Män som kvinnor får samma möjlighetet. Det blir mer lättförståeligt för par där den ena parten arbetar mer och den andra stannar hemma mer. Då finns möjligheten att spara gemensamt, så att båda får möjlighet till att skälig pension.

Med basinkomst kan alla bestämma själva hur länge de vill jobba. Alla kan bestämma själva hur länge de vill spara för att kunna leva skäligt efter sin pensionering.

Med basinkomst skulle vi få ett jämställt samhälle, där alla får samma ersättning, oavsett kön och oavsett ålder. Det är värt att sträva mot.